Föreningen startade 1927 som en utpräglad förening för sommarboende. Här i höllviken bodde bara två-tre hundra personer året runt. Antalet sommaroende ett par hundra.

Man fick ta itu med uppgifter som vi idag helt naturligt, anser vara kommunala. Kommuen var från början inte särskilt intresserad, dessa nya sommarmänniskor betalade ju ingen skatt till kommunen förutom en liten kommunalskatt på fastigheten.

Föreningens upptagningsområde är Höllviken, Kämpinge, Rängs sand samt Ljunghusen mellan kanalen och Rådjursvägen.

  1. Bilda ett brandväsen för brandförsvaret
  2. Se till att vägar som var framkomliga togs fram
  3. Att arbeta för att stränderna och klitterna bevarades
  4. Ordna simundervisning
  5. Arbeta gemensamt med Rängs kommun i viktiga frågor och vara remissorgan i dessa frågor
  6. Nyplantera vissa skogsområden
  7. Tillse att skogsområden skyddas från nerslitning och exploatering.
  8. Röda korsets hjälpstation vid Kämpingestranden sedan 1939, som fortfarande finns under sommarmånaderna lördagar och söndagar vid föreningens badhytt nedanför före detta Jönssons.
 Collins sten

Collins sten

Föreningen har, efter vad man i dag kan förstå, på alla sätt lyckats genomföra dessa punkter och arbetat med frågorna med tanke på framtiden. Än idag finns villatillsyn, som utförs av föreningens kontrollanter genom att gå runt sommarhusen, kontrollera dörrar och fönster och att allt är låst och ingen skadegörelse skett. Kontrollen omfattar cirka 270 sommarhus under september-april, totalt 21 gånger under perioden. De rapporterar inbrott, skadegörelse, stormskador mm. på fastighet eller tomt till fastighetsägaren.
Föreningen deltog bl.a. aktivt på olika sätt vid oljebekämpningen 1951 vid en grundstötning i Kämpingebukten. Telefonstationen anslöts till det automatiska systemet efter initiativ från föreningen. 1957 diskuterades frågan om att anlägga en vattenledning. År 1960-61 skulle även icke åretruntboende kunna anslutas till vattenledningen. Stranden och skötsel av klitterna har under flera år varit en av föreningens prioriterade arbetsområden.

Villatillsyn av sommarfastigheter infördes 1927. Simskolan startade 1933. I nybyggnadsplanerna var föreningen remissinstans och fick i flera fall sina synpunkter uppmärksammade.
Flera av dessa problem är idag självklara kommunala och samhälleliga. Men man måste tänka på att Rängs kommun var liten och skattekraften inte särskilt bra. De nya sommarboende utgjorde en i flera avseenden gynnad kategori och hade därmed också krav, även om de bara bodde här några sommarmånader.

»Jag vill flytta ner till skogen«
 En vy från juni 2014 som ger besked att visst har vi skog kvar, trots expansion och avverkning.

En vy från juni 2014 som ger besked att visst har vi skog kvar, trots expansion och avverkning.

Ett uttryck som ofta användes när man ville komma ner och bosätta sig här. Men hur blev det egentligen skog? Tallar och granar som är en stor del av skogen har ju inte kommit av sig själv utan har planterats. En av de stora planterarna var Carl Jakob Collin, som var kyrkoherde i Räng och Stora Hammar och kom till bygden 1871. Ett då öde hedlandskap med sandiga hedar och i stort sett utan träd och buskar. Collin själv kom från Glimåkra där man levde i en skogsbygd och satte värde på den. Folket här nere var vana att både skära ljung och torv till bränsle och motsatte sig Collins idéer om plantering. När planteringen hade kommit i gång, gick man ut rev upp plantorna och försökte på alla vis motarbeta »Ljungprästen«. Till slut förstod man dock det viktiga i att binda sanden och skydda från vind och storm som under århundraden varit ett gissel. Skogen vi har idag är till stor del kyrkoherdens förtjänst. År 1930 reste Ljungens villaägareförening en sten till kyrkoherdens minne. Stenen är några meter hög med en porträttmedaljong. Inskriften är »Det träd skall Du vårda i vars skugga Du sitter«. Man kan med fog säga att de som reste stenen inte visste hur rätt de skulle få, om man idag tänker på den utveckling som har rått nere på Ljungen under lång tid. Stenen finns på området nedanför tennishallen i Höllviken.
En annan planterare var lantbrukaren Jeppa Jönsson på Vikens gård i Stora Hammar. Han planterade ett fem tunnland stort område med barrträdsfrön som sedan kördes ner i jorden. Denna plantering kan man idag se i skogsområdet Möllevägen-Gränsvägen. Tidigare ofta kallat Jeppa-Jönsskogen.