Föreningen startade 1927 som en utpräglad förening för sommarboende. Här i Höllviken bodde bara 200-300 personer året runt, medan antalet sommarboende var ungefär lika stort.

Man fick ta itu med uppgifter som vi idag helt naturligt anser vara kommunala. Kommunen var från början inte särskilt intresserad då dessa nya sommarmänniskor ju inte betalade någon skatt till kommunen, förutom en liten fastighetsskatt.

Föreningens upptagningsområde är Höllviken, Kämpinge, Rängs sand samt Ljunghusen mellan kanalen och Rådjursvägen. Man hade följande uppgifter på sitt bord:

1. Bilda ett brandväsen för brandförsvaret

2. Se till att vägar som var framkomliga kom till stånd

3. Att arbeta för stränderna och klitternas bevarande

4. Organisera simundervisning

5. Arbeta gemensamt med Rängs kommun i viktiga frågor och vara remissorgan i dessa frågor

6. Nyplantera vissa skogsområden

7. Tillse att skogsområden skyddas från nerslitning och exploatering

8. Stödja Röda korsets hjälpstation vid Kämpingestranden som fanns mellan 1939 och 2018.

Föreningen har, efter vad man i dag kan förstå, på alla sätt lyckats genomföra ovan listade uppgifter och även arbetat med frågorna med tanke på framtiden. Än idag finns villatillsyn, som utförs av föreningens kontrollanter, som går runt sommarhusen, kontrollerar dörrar och fönster, att allt är låst och ingen skadegörelse skett. Kontrollen omfattar cirka 230 sommarhus under september-april, totalt 21 gånger under perioden. Kontrollanterna rapporterar inbrott, skadegörelse, stormskador mm. på såväl byggnad som tomt.
Föreningen deltog aktivt på olika sätt vid oljebekämpningen 1951 vid en grundstötning i Kämpingebukten. Telefonstationen anslöts till det automatiska systemet på föreningens initiativ och 1957 diskuterades frågan om att anlägga en kommunal vattenledning. År 1960-61 skulle även icke åretruntboende kunna anslutas till vattenledningen. Vidare har stranden och skötsel av klitterna under flera år varit ett av föreningens prioriterade arbetsområden.

Villatillsyn av sommarfastigheter infördes redan 1927, medan simskola bedrevs mellan 1933 och 2007. I nybyggnadsplanerna var föreningen remissinstans och fick i flera fall sina synpunkter uppmärksammade. Flera av dessa uppgifter är idag självklara kommunala och samhälleliga. Men man måste tänka på att Rängs kommun var liten och skattekraften inte särskilt god. De nya sommarboende människorna utgjorde en i flera avseenden gynnad kategori och hade därmed också krav som bidrog till samhällets utveckling, även om de bara bodde här några sommarmånader.

Ett uttryck som ofta användes när man ville komma ner och bosätta sig här. Men hur blev det egentligen skog? Tall och gran som är en stor del av skogen har ju inte kommit av sig själv utan har planterats. En av de stora planterarna var Carl Jakob Collin, som var kyrkoherde i Räng och Stora Hammar och kom till bygden 1871. Han möttes då av ett sandigt, öde hedlandskap i stort sett helt utan träd och buskar. Collin själv kom från Glimåkra där man levde i en skogsbygd och satte värde på den, men då folket här nere var vana att både skära ljung och torv till bränsle, motsatte man sig Collins idéer om plantering. Till och med när planteringen hade kommit i gång, gick man ut och rev upp plantorna samt försökte motarbeta »Ljungprästen«. på alla vis. Till slut förstod man dock det viktiga i att binda sanden och ge skydd från vindens krafter, vilka under under århundraden varit ett gissel och skogen vi har idag är således till stor del kyrkoherdens förtjänst. År 1930 reste Ljungens Villaägareförening därför en sten till hans minne. Stenen är några meter hög med en porträttmedaljong och inskriften är »Det träd skall Du vårda i vars skugga Du sitter«. Man kan med fog säga att de som reste stenen inte visste hur rätt de skulle få, om man idag betänker den utveckling som rått nere på Ljungen under lång tid. Stenen finns på området nedanför tennishallen i Höllviken, efter att på 1960-talet ha flyttats från sin ursprungliga plats på Gyaområdet, ungefär där Pilevägen möter Domkyrkovägen. En annan planterare var lantbrukaren Jeppa Jönsson på Vikens gård i Stora Hammar. Han planterade ett fem tunnland stort område med barrträdsfrön. Resultatet kan man idag se i skogsområdet Möllevägen-Gränsvägen. Tidigare ofta kallat Jeppa-Jönsskogen.