Vi har märkt ett stort intresse för foton som visar hur Höllviken med omgivningar såg ut förr. Många miljöer är försvunna men finns kvar som minnen i form av bl.a. foton. Det kan också vara intressant för alla som flyttat in på senare tid att se hur samhället såg ut tidigare. Vi planerar att fylla på efterhand. Bilderna kommer från Kulturföreningen Callunas arkiv, men också från privatpersoner som bidraget. Alla är välkomna att skicka in bilder. Vi kan scanna och lägga ut dem på denna sida så hör gärna av er.

Fotot på förstasidan visar restaurang Höllviksgården som uppfördes på 1930-talet och som fungerade som nöjespalats. Många kända artister uppträdde här ex. Rock-Olga, Monica Zetterlund och Toots Thielemans. Diskotekens intåg och ett eftersatt underhåll ledde till nedläggning och på 1970-talet revs det hela (uppgifter från Calluna.) På platsen byggdes ett handelshus som idag innehåller blomsteraffär, mäklare, Gateau, ramaffär, vitvaruaffär och låsbutik. Till höger skymtar den legendariska Annikabaren, idag hyser huset en mäklarfirma. I min barndom (50-talet) satt raggarna och käkade korv med mos (tiden innan hamburgaren gjort sitt intåg i Sverige) på den minimala terrassen och blängde på förbipasserande och med dollargrinet på armlängsavstånd parkerat på gatan utanför. Jag passerade snabbt med fast blick riktad framåt. Text : Lennart Öhrström.

FINA-macken 70-talet

FINA-annons, med härliga priser: hamburgerbricka med läsk 10 kr!!!!!

Det nya huset

Alltsedan inflyttningen till Höllviken, eller Höllviksnäs som namnet var under denna period, började på allvar efter 1970 har rörelser öppnat, stängt, flyttat och bytt namn. Likaså har givetvis utbudet av tjänster och produkter förändrats och moderniserat. Nog har den lokala charmen till del försvunnit också, åtminstone i nostalgikerns ögon, men alldeles oavsett är det del av en naturlig utveckling alls inte unik för Höllviken. Snarare tvärtom. Men apropå Höllviken, det känns nästan som bara Sommarboden består även om den byggts till och dess utbud givetvis förändrats och utökats åtskilliga gånger sedan man öppnade 1929!

Ett av många exempel på förändring är ”Finamacken” med tillhörande gatukök som drevs av entreprenören och krögaren Thure Persson alias ”Thure P” under många år. Bilden här är från mitten av 70-talet, något vi kan sluta oss till då det i gatukökskulturen så välkända varumärket Fyrkanten lanserades 1974. Vi anar dessutom att bilarnas registreringsskyltar är av den ”nya” sorten, dvs kombinationen av tre bokstäver och tre siffror. Samtidigt var bilarna på bilden inte direkt moderna ens då, PV, Amazon, Bubbla och Opel Rekord, det är därför inte sannolikt att bilden är tagen mycket senare. Fyrkanten som varumärke började fasas ut i mitten av 00-talet, till förmån för det klassiska Sibylla med rötter i förkrigstid. Det var inga konstigheter då dessa varumärken var del av samma ägarkoncern. Fyrkanten som begrepp levde alltså inte i mer än ca 30 år, något som det lustigt nog har gemensamt med FINA.Varumärket FINA tillhörde ett belgiskt bolag och var representerat främst i södra Sverige, från 1955 till 1984. Det såldes dock soppa på platsen även efter detta, mot slutet av mackens livstid obemannat i Preems regi.
Foto: Kulturföreningen Calluna. Text: Sten BLomgren

Lite kort om postverksamheten runt Höllviken de senaste 100 åren.

Postkontor på näset, i nutid, en nåd att stilla bedja om, men historiskt har postverksamhet med kontor funnits i vårt närområde, som säkert den minnesgode läsaren vet. Här kommer en kort resumé om postverksamhet runt Höllviken de senaste 100 åren, författad av Sten Blomgren, kryddad med några tidstypiska bilder.

Orterna längst ut på näset har som bekant en längre och fylligare historia än Höllvikens tätort med omnejd. Så fick Skanör sin poststation redan 1768 medan det inte förrän närmare 150 år senare - i samband med att järnvägen drogs 1914 - var dags för bygden lite längre ”inåt landet” att få sina första inrättningar. Dessa hade på den tiden tydlig koppling till järnvägstrafiken och öppnades vid Foteviks station samt vid Kungstorp. Ljunghusen följde strax efter (1915) och ett drygt decennium senare var det Höllvikens tur att få åtnjuta denna service, med Einar Kristiansson som ansvarig för posthanteringen. Den erbjöds under de första 13 åren dock endast under sommaren men sedan var det ändå dags för Posten att helt skiljas från järnvägen. Man sökte därför lokal och föreståndare till en poststation i Höllviken.  Det blev till slut en dam vid namn Ingeborg Ohlsson som fick äran att axla det ansvarsfulla uppdraget som Höllvikens första postföreståndarinna, efter 1 månads utbildning vid Skanörs postkontor. Lokalen förlades till Norra Lillvägen, dvs. i nära anslutning tlll Postgården. Detta var passande då fastigheten redan ägdes av Fru Ohlsson och hennes man Otto. Året är nu 1941 och något senare - 1945 - fick även Kämpinge ett kontor.

När Ingeborg Ohlsson gick bort 1955 efterträddes hon av sin assistent Märta Larsson, även känd som ”flickan från Sävar”. Hon var alltså bördig från Västerbotten men det var kärleken som gjorde att hon rotade sig såhär långt söderut och sedermera blev välbeställd fru på Hammarsnäs. 

Posten i Fotevik lades ned 1955, i Kungstorp 1959, i Ljunghusen 1968, och 1970 var det Kämpinges tur - efter blott 25 år.

Tiderna förändrades, 1980-talet bar med sig avregleringar och som lök på laxen upphörde brevmonopolet 1993. Dessa förändringar i kombination med de minskade brevmängder och ökad e-handel som följde på Internets genombrott innebar att de traditionella postkontorens dagar var räknade. Den slutliga avvecklingen inleddes 2001 och i samband med denna process försvann även Höllvikens postkontor, som vid det laget flyttat på sig till det vi i dag känner som Hantverkshuset vid Polisvägen.

Trulsibrunnvägen, ett mycket originellt namn, har sitt namn efter Truls i Brunnen, Läskedrycker står det på skylten men det fanns även annat på kylning… Truls Nilsson var skräddaren som blev fiskare, med servering av förfriskningar som bisyssla. Truls gick bort 1910 och huset är idag renoverat, det sista huset på gamla Falsterbovägens norrsida före kanalen. Tillnamnet ”i Brunnen” fick Truls för att han förvarade sina drycker därnere i kylan. Truls är mannen med det vita skägget.
Bild och text sammanställt av Sten Blomgren, källor Kulturföreningen Calluna.

Olof och Anna Jönsson (av samma släkt som drev Kämpinge Strandhotell), hade ett svagdricksbryggeri på sydsidan av Falsterbovägen i centrala Höllviken, där det faktiskt ligger kvar än i dag. Man åkte runt med häst och vagn, sedermera med lastbil och sålde svagdricka på gårdarna. Runt 5 öre litern var priset i början av förra seklet, och en av de största kunderna var Falsterbohus.  Något senare körde sönerna Johan och Oskar runt med bryggarbil och sålde drickan, dock utan körkort som senare ordnades genom en liten sväng i Malmö och så var den saken klar.
Bild och text sammanställt av Sten Blomgren, källor Kulturföreningen Calluna.

Planer på en kanal genom näset hade funnits sedan 1800-talet, men det var först i samband med 2: a världskrigets minering runt näset som projektet blev av. Man behövde av förståeliga skäl då även en bro, vilken råkade finnas att tillgå nästgårds - en pjäs som tillfälligt tjänat i Köpenhamn medan den nya Knippelsbron byggdes där.

Danskarna var villiga att sälja och den fraktades på plats hösten 1940. Den tjänade sedan troget under drygt 50 år, körbana i trä till trots, innan den ersattes av den modernare och numera fjärrstyrda dubbelklaffsbro vi har i dag. Den gamla bron låg mellan dagens bro och kanaltornet och utgjorde alltså förlängningen av Falsterbovägen genom Höllviken.

Bild och text sammanställt av Sten Blomgren, källor Kulturföreningen Calluna.

Den gamla bron släpper igenom Skeppet Østbornholm, sannolikt runt 1950. Skeppet byggdes 1939 och var i trafik här tills 1952, varpå hon såldes vidare till Sicilien och slutligen höggs upp 1992.  Infällt: dansk reklamplansch för Bornholmsturerna.

Den infällda annonsbilden är från Nexø museums digitala arkiv (www.nexoemuseum.com).

Bild och text sammanställt av Sten Blomgren, källor Kulturföreningen Calluna.

En tröst (ack så klen, men ändå) kan vara att de stressframkallande bilköerna i samband med broöppning var en del av vardagen även för de som hade förmånen att bo och vistas härnere ”förr i tiden”. Vi ser här ett exempel som kan tidsbestämmas till runt 1970. Detta då högertrafik råder sedan 1967, samtidig som vi anar att rälsen finns kvar i övre vänsterkant. Linjen försvann 1971, men det tog såklart lite tid innan anläggningen försvann och blev vad vi i dag kallar banvallen. Den mörka bilen i förgrunden är en flådig BMW 502, även känd som ”Barockängel”. Därefter ser vi en Dodge Dart med husvagn. Vi ser också ett exemplar av det svenska kulturarvet SAAB 96 i hast passera åt andra hållet.

Bild och text sammanställt av Sten Blomgren, källor Kulturföreningen Calluna

Översta bilden är tagen vid nuv. Collins väg/ Kungsmansvägen. Den nedre är vägen till stranden. Kortet är från ca 1920 o på bilden är Carla o Margit Winroth, min mormor och mor.
Karin Petrén

Vellingehästen så kallades den. Den stod alltid ensam på en kulle vid gamla vägen från Vellinge till Höllviken ungefär där trävarufirman huserar idag. När man körde förbi den så visste man att nu var man snart framme. Vellingehästen blev förmodligen Sveriges mest fotograferade häst och det finnas många historier kring hästen.

Text: Ingemar H Johansson

Denna bild är tagen 1950 från Ljungens Villaägareförenings simskola som startade redan 1933 under ledning av en kvinna vid namn Sonja Steen.  Själv gick jag i simskolan i början av -60 talet. Simlärare för pojkarna var gymnastikdirektören Börge Wallentinson från Malmö, som kallades Farbror Börge av oss barn medan de vuxna tilltalade honom med det mer formella kapten Wallentinson.  För flickorna var det läraren Ulla Jönsson från Höllviken som stod för simträningen. Efter all möda i det ofta kalla vattnet fick vi vår belöning genom Bullfesten i slutet av perioden. Då serverades varm choklad toppad med vispgrädde och en härlig kanelsnäcka på Kämpinge Strandhotell ”hos Jönssons” till det facila priset av en (1) krona per person. Till avslutningsceremonierna hörde också simtävlingar och promoveringar under föräldrarnas stolta beskådan. Simundervisning i öppet vatten upphörde så småningom när simhallar blev vanliga, men en ny tradition har nu tagits upp av föreningen, dels i form av det uppfriskande Nyårsdagsdoppet, dels provtagning till Simborgarmärket under sommaren.

Text: Lennart Öhrström

Affären vid Foteviks station omkring 1920. Rasmus Larsson och hans hustru Karolina hade sin handelsbod i Fotevik från 1907 till 1947. Sonen Hans startade Hans Larsson Trä, det som senare blev Ta i Trä, Kocks och numera Nästes Byggmarknad. Text Ingemar H Johansson